Hold me now, don't let me spoil the moment
Idag hade vi luciaträning. Det är inte det mest plågsamma jag varit med om, men inte det minst plågsamma heller. Låtarna går högt = jag tar i ända från min innersta inälva, men kommer ändå inte upp lika högt som alla andra.Det är något i mitt liv som stör mig. Att jag inte kan sjunga höga toner utan att låta som Edith Piaf (och hon är, senast jag kollade, död) och reklam. Sedan är det inte mycket som stör mig faktiskt. Förutom egoism, krig och paprika.
Eller okej, en annan sak störde mig också. Vi frågade Lotten om vi fick klä ut till till antingen julninjor, julkulor eller Benjamin Syrsa. Det fick vi inte. Det vi fick var att klä ut oss till vanliga tärnor, jultomtar eller pepparkaksgubbar. Dock sa hon ingenting om att blanda... Ehehe
När jag nyligen skulle ställa mig och laga köttfärssås och spaghetti satte jag in en skiva av Beatles i stereon. Jag vet inte varför, men det fick mig att tänka på jazz. En jazzklubb är något jag på senare år har kommit på att jag vill äga innan jag dör. Tänk att sitta där i en lokal lagomt fylld med rök från fina cigarrer eller cigariller, ett band bara bestående av en pianist, en saxofonist och en sångare/sångerska. Man själv har klätt upp sig till tänderna (och till och med över tänderna!) och får för en gångs skull känna sig riktigt, riktigt vacker. Och lugn. Lugnet som uppstår av musiken, drinkarna eller whiskeyn och det fina sällskapet. Det är något jag skulle vilja uppleva.
Nä, nu ska jag ta och ordna till mig lite innan jag och ett gäng snygga tjejor drar på konsert på Folkhög och sedan vidare till Akkan för some girltalk!
FYI: Våran katt har psykiska problem. När hon ska gräva över vad hon just har gjort i lådan så försöker hon gräva upp golvet. Alldeles nyss lyckades hon kliva i sitt eget bajs. Hon kommer aldrig att bli en äkta catwoman.
