Jag ska be att få ställa upp med en visa om en tupp
Ingen gör Cornelis så bra som Henrik Dorsin! Grotesco ♥
Jag sitter här och förundras över människor som aldrig skrattar. Man mår ju så otroligt mycket bättre om man får skratta så magmusklerna sprängs varje dag!
Idag har varit en sådan dag. Först kom Helen in på jobbet och berättade om sin karl som inte gör något hemma, sedan tvingade hon mig att lova att jag ska uppfostra Jonatan till en bra man. Absolut! sa jag, och vände mig mot kunden som stod och skrattade.
Jag har aldrig sett pappa skratta så mycket någon gång som vid middagen idag. Johan var i sitt esse och sa, som vanligt, en massa fula saker. Till sist när han kallade norrmän för snorrmän bröt pappa ihop och sa till sin kära son: "Jag tror du har ADHD ++ - den värre varianten", varpå även mamma bröt ihop och vi alla låg i en hög och skrattade åt varandra.
Efter en stund gick jag på gospel på Filadelfia, där jag fick ett sudden anfall och nöp Ida i benet. Som olidligt är kan man inte skratta högt när man sitter och lyssnar på skönsång... Sedan blev det fika och snack med Stina, då jag sträckte mig i låret i all hast. Hur jag nu lyckades med det, det vet nog bara mitt lår som vägrar berätta det för mig.
Till sist blev det marsipan-bak med min käre lillbror som gjorde en gubbe i rullstol med en jättestor penis. Mer om det behöver jag inte säga. Godnatt och tack för mig!
Idag har varit en sådan dag. Först kom Helen in på jobbet och berättade om sin karl som inte gör något hemma, sedan tvingade hon mig att lova att jag ska uppfostra Jonatan till en bra man. Absolut! sa jag, och vände mig mot kunden som stod och skrattade.
Jag har aldrig sett pappa skratta så mycket någon gång som vid middagen idag. Johan var i sitt esse och sa, som vanligt, en massa fula saker. Till sist när han kallade norrmän för snorrmän bröt pappa ihop och sa till sin kära son: "Jag tror du har ADHD ++ - den värre varianten", varpå även mamma bröt ihop och vi alla låg i en hög och skrattade åt varandra.
Efter en stund gick jag på gospel på Filadelfia, där jag fick ett sudden anfall och nöp Ida i benet. Som olidligt är kan man inte skratta högt när man sitter och lyssnar på skönsång... Sedan blev det fika och snack med Stina, då jag sträckte mig i låret i all hast. Hur jag nu lyckades med det, det vet nog bara mitt lår som vägrar berätta det för mig.
Till sist blev det marsipan-bak med min käre lillbror som gjorde en gubbe i rullstol med en jättestor penis. Mer om det behöver jag inte säga. Godnatt och tack för mig!
