No matter which way you go, no matter which way you stay
Efter att ha spelat på min otroligt vackra, men dock så otroligt ostämda elgitarr har mina fingrar nu gett upp hoppet om ett normalt liv. 87 minuter tog det att inse denna förlust, men också 87 minuter av fullständig njutning och glädje.Igår, för 18 år sedan, var det första gången Mad Dee kunde andas utan att dra in fostervatten i halsen. En härlig upplevelse, kan tänkas. Efter ungefär ett år av konstant längtan har hon nu blivit myndig! Det första du borde göra Mad, är att köpa en cigarr. Bara för att du kan. Anyway; I love you, i come to where you are!♥
Jag avslutar denna hälsning med ett citat från dagen som nästan gått:
"Hade du varit en insekt så hade du varit en jävligt cool insekt"
Förövrigt så har jag inga vinterdäck på bilen än, Jonatan♥ ska flytta hem (och for därför med bussen till Härnösand idag. Han älskar att åka buss. Fast nae...), det snöar ute, jag ska jobba ikväll och jag har sovmorgon imorrn. I lördags var det också opera. "Dancer in the dark". Stina och Runa somnade, sen behöver jag kanske inte säga så mkt mer om den föreställningen... En mysig dag fylld av shopping med två snygga brudar blev det iallafall, och vi fick oss till och med en glimt av Peter Siepen som köpte vatten på Max. Vad det nu skulle vara bra för.
