His eyes, his eyes make the stars look like they're not shining
Igår var det 5 år sedan Lina Rubertsson dog. Idag var jag och Jonatan i Umnäs och besökte hennes grav, som jag inte gjort tidigare. Det känns lite konstigt att veta att någon faktiskt ligger där under all snö och jord. Någon man kände. Någon, eller något, kanske är det rätta ordet.Hursom så har helgen varit helmys, även fast jag har blivit mobbad av både Jonatan och hans pappa av olika anledningar. Främst för min morgontrötthet. Puss på er med!
Dagen har iallafall fortsatt i en alldaglig anda. Engelska i en timme och senare jobb med Mad Dee. Min D-sträng på gitarren har flygit åt helvete. Ledsen tjej. Goddamnit.
Hejraa
