Twittra, twittra, twittra...
Jag vänder mig härmed till Twitter eftersom latmasken har krupit in genom örat och in till hjärnbarken där den bosatt sig. Mindre är roligare. Kanske, om jag känner mig lite melankolisk, kan det komma ett långt, känslofyllt inlägg här. Risken är ca 3/100.
Godnatt mina vänner!
Varsågod att läsa
